lördag, december 31, 2005

Gott Nytt År

Gott Nytt År allihop!

Lite spännande med ett nytt år är det i alla fall.
Kanske blir det här året då jag vinner på Lotto och blir ekonomiskt oberoende för all framtid?
Kanske blir det här året då jag lär mig att hålla i slantarna och äntligen blir vuxen på den fronten?
Kanske blir det här året när jag äntligen kan hålla mitt nyårslöfte(om jag avger något förstås).

Ha en gnistrande nyårsafton!

torsdag, december 29, 2005

Nytt år, nya löften

Nu är det snart nytt år igen. För den som inte visste.
Detta års nyårslöfte såg riktigt lovande ut i somras, men är i dagens datum tragiskt ouppnått.
Nej, jag tänker inte ens säga vad det var...

Men nästa år! Ja då jäklar!

Men annars tycker jag att livet känns ganska odramatiskt för tillfället.
Efter en underbar London-weekend, en extra inneboende australiensare förra veckan och julafton som avrundning, så rann allt liksom ut i sanden.
Det var det det liksom.

Fast det kan ju vara skönt också. Antar jag.

Vad har ni för nyårslöften? Inte för att jag har brist på egna, men kul att veta ändå...

onsdag, december 28, 2005

Lego

Åh vad tråkigt att barnen fick så mycket lego och att de nu vill ha "hjälp" att bygga ihop det. Inte.
Jag älskar att bygga med lego. Konstigt nog var jag inte särskilt intresserad som liten, antar väl att jag tar igen det nu. Med råge!

Nej, nu ska jag tillbaka till konstruktionerna.

Fett givmild

Nu haglar uppdateringarna inte tätt. Hela min kropp jobbar med att smälta all julmat och godis och då får hjärnan snällt gå på halvfart. Fråga mig inte varför, det bara är så. Har jag fått för mig.

Men såhär i mellandagarna har något slagit mig. Inte bokstavligen då, men ni fattar?

Om man är en god medmänniska donerar man blod. Man listar sig som organdonator. Man gör vad man kan för att rädda en annan människas liv. Rätt?
Det är uppfattningen jag har i alla fall.

Men nu är det såhär. När jag försökte bli blodgivare fick jag ett brev hem några veckor senare där det i princip stod "Flicka lilla, är du helt galen? Du behöver allt blod du kan samla på dig och mer därtill. Har du hört talas om järntabletter?!(Det har jag och jag diggar inte bi-effekterna)" Det kanske inte stod så ordagrant, men det var det de menade. Så det sket sig ganska kapitalt.

Organdonator. Hmmm... jag vet inte. Jag menar, det borde ju inte spela någon roll vad de plockar ur en när man ändå är död, men jag känner mig fortfarande högst osäker på vad som sker efter döden och vill inte riskera att stå inför Sankte Per och inte bli insläppt för att jag saknar hjärta. Så kommer någon annan 50 år senare och räcker lång näsa åt en där man lider i skärselden.
Det låter kanske osannolikt, men man vet aldrig. Jag kanske ändrar mig en dag.

Däremot är jag högst villig att donera annat. Ta fett till exempel. Hur kommer det sig att det inte är någon som helst efterfrågan på fett? Det måste ju finnas massor med personer som behöver lite extra här och där. I rent kosmetsikt syfte eller medicinskt. Jag skulle inte ens ta betalt. Kanske på sin höjd en mugg som det står "Jag är fett generös" på eller nå't.
Naturligtvis skulle man få välja vartifrån de skulle ta fettet, precis som man får välja vilka organ man är villig att donera.
Win-win situation.

Det lät som en bra idé när jag kom att tänka på det i alla fall. Och det har absolut inget med att göra med en eventuell viktuppgång under julen. Faktiskt. Så det så.

Jamen ok då! Det kanske var så jag kom på tanken i första taget, men allt handlar ju om tillgång och efterfrågan.
Jag har tillgångar.
Fråga efter!

söndag, december 25, 2005

Julrapport

Det är ju underligt hur det fungerar. Man kan spendera timmar till att få en vettig brasa i kaminen, men glömmer man ett endaste litet stearinljus när man åker hemifrån kan man vara säker på att hela huset är nedbrunnet till grunden när man kommer tillbaka.

Julen har avlöpt utan större incidenter.
Vi har fått erfara en ny liten kvalitet hos våran yngsta kille. När han blir rädd(riktigt ordentligt skit-skraj alltså) reagerar han med - ilska.

Tomten, som kom strax efter det att pappa gått för att köpa tidningen, blev bemött på ett något annorlunda sätt.
Efter att ha knackat på altandörren och kikat in genom fönstret och därmed nära på orsakade ett hjärtstopp på den lilla killen, blev han ordentligt utskälld.
Medan lillkillen klamrade sig fast i sin pappas famn, för allt vad tygen höll, visade han ett ansikte som kunnat skrämma de mest erfarna skräckfilmsmakarna.
Med ett litet, kletigt finger pekade han mot Tomten och väste "Fyyyy dig!! Gå bort Tomten!! Dumma, dumma dig!!"

Som den goda mor jag är, när jag såg min lilla killes öppna och ärliga skräck, gjorde jag det som man bara kan göra i den situationen.
Skrattade mig blå och tog bilder!

Skräcken lade sig något när paketen delades ut och när Tomten skulle gå fick han sig ett mycket tveksamt handskak.

Senare på kvällen fick vi höra långa utlägg om lillkillens version av storyn. På frågan om han var rädd för Tomten kom ett mycket snabbt, men tvärsäkert "Nej! Tomten är rädd för MIG!"

Fan tro´t.

fredag, december 23, 2005

Mini-julen

Kanske bäst att jag uppdaterar så att inte de få läsare som ändå kikar hit slutar helt och hållet.

Igår var det mini-julafton. Vi var naturligtvis tvungna att visa våran australienske vän hur ett svenskt julbord ska se ut.
Sill och potatis, köttbullar och prinskorv. Janssons förstås och en saftig julskinka(jag rockar på att göra julskinka!).
Han älskade allt! Sillen åt han utan potatis och julkorven gick ner med ett förnöjt "mmmmmmm"!
Vi misstänker att han har en aning nordiskt blod i sig...

Julgranen kläddes och presenter slogs in. Allt som vi borde göra idag gjorde vi igår. Det känns lite underligt. När ska julpaniken infinna sig nu då? Man kan ju inte bara sitta och ta det lugnt såhär da'n före doppareda'n.

Snart åker vi till flygplatsen för att vinka hejdå. Det blir lite tomt och tyst här antar jag, nu när man vant sig vid att ha sällskap dygnet runt.

Imorgon kommer tomten!!

söndag, december 18, 2005

Snö i sikte!

Igår natt dalade det stora snöflingor utanför fönstret.
Snöbollskriget var ett faktum.
Eller snöbollskrig skulle jag väl inte kalla det egentligen. Det var för kallt för kramsnö.
Men det gick alldeles ypperligt ändå.

Jag introducerade australienarna till ett nytt ord, ett nytt begrepp. Pulning.

Vi hade hur roligt som helst, tills min man inser att han saknar två ringar.
En fölovningsring. En vigselring.

Ett febrilt letande avlöste snökriget och otroligt nog fick vi fatt på båda två!

När är det meningen att man ska bli vuxen egentligen?

lördag, december 17, 2005

Ingen snö i sikte

Minus åtta grader i morse. Våran gäst håller sakteligen på att förvandlas till en ispinne.

Varje morgon ser vi honom förväntansfullt titta ut genom fönstret, bara för att besviket vända om igen och muttra "ingen snö i natt heller".
Men han är övertygad om att den kommer och har stora planer för den dagen. Bygga snögubbar, ha snöbollskrig, åka pulka... Ungarna älskar honom!

Idag är det julhandling på agendan. Vi tar med honom in till centrum och visar allt som finns att se. Borde inte ta så hemskt lång tid. Men det är alltid lika härligt att få se sin stad genom någon annans ögon. Hur det lägger märke till olika saker som man själv inte tänkt på. Så det blir nog skoj. Om vi har tillräckligt med kläder på.
Långkalsonger på idag!

fredag, december 16, 2005

Säkra källor

Ibland kan jag undra hur det hade varit om jag och min man hade träffats när vi var yngre. Tonåringar typ.

Numera vet jag exakt hur det hade varit. Ingen skillnad alls.

Enligt säkra källor har han inte förändrats en millimeter sedan skoltiden och jag är naturligtvis samma som då också! Såklart.

onsdag, december 14, 2005

Mera årsdag

Och vid det här laget var festen i full gång! Det blev ju en himla nykter tillställning för min del, med tanke på "räkan" som gungade i takt till musiken i min mage. Tur att jag hade en alldeles nybliven äkta man som kunde dricka mitt vin!

När vi så småningom kom till våran bröllopssvit hade vi bara en sak i tanke.

Att öppna presenterna(vad trodde ni då, snuskhumrar!)! Som små barn på julafton var vi och hade fullt sjå senare att ta reda på vad vi fått från vem!

Så till slut blev det dags att ta sig ur bröllopsstassen och till min förvåning, efter att omsorgsfullt tagit ur varenda hårnål ur håret, hade inte frisyren ruckats en millimeter!

Och dessutom hade jag glömt att packa med en hårborste.

Årsdag

Idag för tre år sedan, runt klockan 15(en aning senare vill jag minnas), slogs kyrkdörrarna upp och jag gick, krampaktigt hållandes i min pappas arm, mot den man som jag valt att leva med för resten av mitt liv.

I en kyrka helt upplyst av levande ljus gav vi våra löften. Han till mig och jag till honom. Banden knöts och sällan har något känts så naturligt rätt.

Jag trodde aldrig att det skulle kännas annorlunda att vara gift jämfört med att vara sambo. Men det är skillnad. Fråga mig inte hur, det bara är så.
Jag rekommenderar det starkt.

tisdag, december 13, 2005

Ultimatum

It's the milky way or the high way!

Stjärnproblem

- Ursäkta, men jag tror att det är min stjärna du står och tittar på. Skaffa dig en egen!

- Mamma, lillebror tittar på min stjärna! Säg åt honom!!

- En stjärna? En stjärna?? Min förra kille gav mig ett helt stjärnbälte!

Jag kommer inte över det...

Ser du stjärnan i det blå?(Nu kan du köpa den)

Idag är det Luuciiaaa!! Mysi-pysi-Lucia! Och det ska jag fira med att städa hela förmiddan och jobba hela eftermiddan! Med julmusik i bakgrunden.
Jag hann i alla fall med att se de 10 sista minuterna av lussetåget i kanal 2 imorse. Jag gråter alltid. Lite grann.

Över till något helt annat.

Har ni hört reklam på radion om att man kan "köpa en stjärna"? Är det bara jag som tycker det är helt sjukt? Köpa en stjärna? Av vem??

"Jaha, nu har jag bestämt att jag äger alla stjärnorna, men om du vill kan du få köpa en!"
Allvarligt talat...

Om min man kommer på julafton och ger mig någon liten papperslapp som säger att den eller den stjärnan är numera din, då blir jag förbannad! Vad skulle jag med en stjärna till? Onödigare än akvariefiskar juh!

Men hur det nu är så har jag bestämt att jag äger halva månen, saturnus och 3/4 av pluto. Om ni vill kan ni få köpa andelar! Hör av er så gör vi upp om pris. Jag lovar att jag ska skriva ut ett snitsigt intyg på köpet.

måndag, december 12, 2005

Besök

På torsdag får vi besök. Min mans barndomskompis(som vi träffade i London) kommer hit och stannar en vecka.
Han kommer att bo i samma rum som jag sitter och skriver i just nu, varför mina blogginlägg kommer att minska drastiskt under en veckas tid med start från torsdag.

Med erfarenheter från våran London-vistelse vet jag med stor sannolikhet att från och med torsdag och en vecka framåt blir jag den enda vuxna i hushållet(så gott jag förmår redan i alla fall).

När veckan är slut ska jag väl ha lite material till blogg dock.

Bekännelse

Ok, såhär är det(föreställ er här en djup, väldigt dramatisk suck). Nästa år fyller jag jämnt. Gissa hur mycket? Och gissa rätt!!

Ok jag säger det då. Jag fyller 30 år(och här fylls ögonen av dramatiska, glittrande tårar).

För er som redan har passerat strecket så kanske ni tänker, 30?? Skulle det vara något fel med att fylla 30?? Skulle det vara gammalt kanske?? Va, va, va, va??!!

Nej, 30 år är inte gammalt. För någon som helst annan än mig själv. 40 år är helt ok också, för någon annan, osv.
Ni kan få vara världens yngsta 100-åringar om ni vill, men 30 år för mig själv är något av en mindre katastrof.

Jag vill inte!

Jag har aldrig förstått poängen med att ljuga om sin ålder(förutom när man var 13 och ville komma in i "parken" där det var 15 års-åldergräns.) Man är så gammal som man är och så är det med det.

Men tänk om! Tänk om jag personlighetsförändras efter jag har fyllt 30 och blir en av de där som hävdar att jag inte är en dag äldre än 27 trots att jag hunnit passera 40-strecket också??
Eller tänk om jag blir en utav dem som inte inser att modet faktiskt har ändrats sedan jag var 15 och vägrar att sätta på mig något annat än jeans som når upp till armhålorna, tuperar upp luggen i en jättevåg och börjar använda axelvaddar i alla plagg där de möjligen kan användas?? Och väst? Alla typer av västar var jättehett när jag var i 16-års åldern.

Jag vill inte ha väst *ynkligt*.

I morgontidningen ser man lite då och då gratulationer till folk som fyller jämnt. Oftast är det en liten bild på personen i fråga också.
I morse var det en kille som gratulerades på 30-års dagen. Han hade ett getskägg och begynnande flint. Jag hade tippat på att han möjligtvis skulle fylla 40. Och han är inte mycket äldre än jag själv.

Men å andra sidan är Madonna en god bit över 40-strecket och hon ser ju ok ut. Och jag har ju typ samma levnadsstil som henne, med träning och kost och allt sån't. Inte.

Oh my god! (Slut med dramatiskt glittrande tårar, nu är det riktigt oattraktivt snor och snörvel som gäller)

Nej men seriöst talat, att fylla 30 är nog inte så farligt.

30-års krisen har officiellt börjat.

söndag, december 11, 2005

Tre saker

1) En ny burk med pepparkakor är inhandlad. Den gamla tog slut för länge sedan och jag har inte vågat köpa någon ny. Förrän idag.
Hur var det nu? Definitionen av trasiga pepparkakor(de jag får äta)? Avbrutna delar eller småsmulor som saknas...

2) Skruvdragare! Vilken härlig grej! Nyligen upptäckt denna söta maskin och jag är imponerad. Platta paket från IKEA är ingen match om man bara har en skruvdragare. Vroom, vroom, klart!(Eller hur låter den egentligen? Nnnjjiiit, nnnjjiiit... ja mera så än vroom i alla fall.)

3) Ta en näve skållad mandel och en näve russin, strunta i glöggen och tryck in alltihop i munnen. Tugga och låt smakerna blanda sig. Mmmm, jättegott!(Sagt som Ulf Elfving-härmisen i P3) Glöggen avnjutes separat vid ett senare tillfälle.

Arkeologi på hemmaplan

Nu börjar jag kunna känna jordytan med tåspetsarna. Skönt det.

Igår kväll fick jag ett av mina högst ovanliga ryck. Jag bestämde mig för att börja rensa och sortera. På en lördagkväll. Life on the mild side var det ja...

När jag insåg att jag inte bara hade en av de obligatoriska "skräplådorna" i köket utan faktiskt fyra(4) blev jag helt enkelt nyfiken. Vad var det för skräp som tog upp så mycket plats. Skulle jag rent utav hitta något intressant?
Lite som en arkeologiskt utgrävning.

Jag hittade bland annat;

En utav min sons tappade mjölktänder(tandfeén är en riktig snurrmössa)
2 sverigekartor
Kalendrar från 99/00, 01/02, 02/03 samt 95/96(!!)
Diverse verktyg
Ett hundratal skruvar och småspikar
Oidentifierbara föremål

Numera finns det bara en skräplåda och en "partylåda"(innehållandes tårtljus, barnkalasservetter, några drinkparalyer och serpentiner. Life on the mild side så det förslår).

Idag tänkte jag slå på stort, dra mesta möjliga nytta utav detta högst ovanliga "ryck" och rensa ut skafferiet. Det kan bli riktigt intressant.

Jag behöver en hobby.

fredag, december 09, 2005

Memory Lane

Idag har jag fortfarande inte landat. Fast nu är det mer "memory lane" som gäller.

För 5 år sedan vid den här tiden hade jag just kommit hem från Australien och lämnat mitt livs kärlek kvar där. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket i hela mitt liv.

När vi träffades för första gången, på flygplatsen i Melbourne, måste tiden ha stått stilla om än så bara för ett par sekunder. Som när man pausar en film. Det var bara vi och inget annat. Bara vi.
Det går inte med ord att beskriva vad vi upplevde, men det var mer magi än i alla Harry Potter-filmerna tillsammans.

Under hela min vistelse i Australien, levde vi i en bubbla. Jag har ganska svaga minnen av hur det såg ut i Melbourne. Jag hade bara ögon för honom. Det låter som en klysha, men precis så var det. Det fanns inget annat. Bara HAN.

Nästa vecka firar vi våran tredje bröllopsdag. Jag är fortfarande tok-kär.

torsdag, december 08, 2005

Bloggens förfader

Speakers corner i London är föregångare till bloggandet anser jag.

Förr i tiden fick man göra allt manuellt.
Oh vad glad jag är att jag lever här och nu.
Så lat som jag är skulle jag inte ha överlevt två sekunder förr. I tiden. För 100 år sedan.

Häpp.

Huvudet bland molnen

Jag har åkt på ett svårt fall av dagdrömmeri. Hur jag än försöker så vill inte fötterna stanna kvar på jorden.
Hela dagarna går åt till att bygga luftslott och ju mer jag fantiserar desto gråare ter sig verkligheten.
Det har varit idel djupa suckar och långa blickar ut i tomma intet.

Allt som är för verkligt går bort just nu. Disk, tvätt, plockning...

Men jag landar nog snart. Nog? NOG?? NOG-frågor???
Oh nej... ångest!

onsdag, december 07, 2005

Ordsmet

Egentligen har jag massor att skriva om, men min hjärna strejkar. Vill inte forma ordentliga meningar.

Om jul och snö och australienare på besök. Bilar ska besiktas och däck sitter bak-och-fram eller hur det nu var. Blöta sockor och utebelysningsmysteriet. Regn, regn, regn....

Ja, ni ser. Det är bara att ge upp.

Tack och hej.

Urladdad

Och här trodde jag att jag skulle komma tillbaka med laddade batterier efter våran kortsemester.
Det visade sig att jag glömde batterierna i London helt och hållet.
Jag måste nog åka tillbaka och hämta dem.
Barnvakt? Någon?

Jag visste att jag glömt något på hotellrummet när vi checkade ut!

tisdag, december 06, 2005

Misstänkt för brott!

På flygplatsen på väg hem från London hände det som jag alltid fasar för.
Någon såg något suspekt i min handväska när den åkte genom den där coola scanningmaskinen.
Eller såg och såg, jag tror helt enkelt att det var så mycket grejer i den att de helt enkelt inte var säkra på vad det var de såg.
I vilket fall fick jag kliva åt sidan med min handväska och ställa mig vid ett bord med en farbror.

- Har du packat den här väskan själv?

Vem f-n PACKAR en handväska?? Den självfyller sig ju med tiden!

- Ehhh... jaaa... (egentligen vill jag säga "NEJ, jag har aldrig sett den där väskan förut i hela mitt liv!)

- Och du har inte ställt ifrån dig väskan någonstans där du inte har haft uppsikt över den?

Tänka, tänka, tänka... nej, ja, jo, nej, kanske, nej... eller joo..

- Ehhh... neej...

- Kan du öppna väskan?

Nej snälla herr kontrollant, tvinga mig inte till det!

När jag snällt och lydigt öppnat väskan började han att ta ut allt, sak för sak, inklusive den tomma chipspåsen som jag lagt där när jag inte hittade en soptunna dagen innan(jo, så laglydig är jag faktiskt). När herr kontrollant fiskade upp denna tittade han menande på mig och skrattade till. Jag mumlade något om att det inte fanns några soptunnor i London(extremt få i alla fall.

Digitalkameran såväl som engångskameran fick sig en ordentlig scanning. Näven med tamponger, läppglans och hårspännen fick sig bara en snabb snegling.
Som om man inte kunde gömma sprängämen i tamponger??

Min man som stod en bit bort undrade hur mycket jag egentligen får plats med i den lilla väskan varpå kontrollanten svarade "du skulle se bottnen på den här!"
Sen avyttrade de ett gemensamt "hö hö hö"

KUL att ni roar er i alla fall grabbar!!

När väskan var länsad och inget av intresse hittats fick jag snällt packa ihop allt igen.
Den tomma chipspåsen var herr kontrollant snäll nog att kasta åt mig.

These boots were made for walking

Jag fick något av en överdos av uppmärksamhet i London.
Tack vare mina boots.
Mina furry boots.
Här i kring är det bland de vanligaste typen av skor just nu. Såna där med fuskpäls på utsidan.
I London var det en sensation. Att döma av folks reaktioner.

Helt ogenerat stirrades det på mina fötter. Upp till ansiktet igen och tillbaka till fötterna. Jag tror att de trodde att jag var en eskimå.

Ett tag var jag lite inne på att starta en Furry Boot Fanclub. £1 för ett medlemskap. Då kanske jag kunde ha gått +-0 på den resan.

Jag är inte övertygad om att all uppmärksamhet var positiv uppmärksamhet dock. Alla var kanske inte avundsjuka.

Eller jo, det var de visst!

måndag, december 05, 2005

Regler för handbagage

På Ryan air's hemsida angående handbagage;

- Handbagage får väga högst 10kg per passagerare (ej spädbarn).

Inga spädbarn i handbagaged, ok? Oavsett vad de väger!

Ha ha ha!

Faktum är...




Jag behöver nog åka tillbaka till London. Faktiskt.

Jag var inte färdig. Faktiskt.

Så är det. Faktiskt.

Bearbetning pågår

När jag sa att vi skulle fly verkligheten i London, visste jag inte hur rätt jag hade. Vilken helg!
På en enda helg hann vi med;

- Träffa min mans barndomskamrat
- Klura ut tunnelbanan(med hjälp av ovanstående)
- Gå på engelsk såväl som australiensk pub
- Monument(och alla de 300 trappstegen, certificat finnes)
- Tower of London
- Madame Tussaude
- Piccadilly Circus
- Buckingham Palace
- Trafalgar Square
- Speakers corner(religösa fanatiker hörnet, fritt översatt)
- En skymt av Big Ben
- Gå vilse och nästan hamna i de mindre trevliga kvarteren mitt i natten på en lördag
- Åka svarttaxi
- Vänligt men bestämt avböja erbjudande om extacsy till fömånligt pris
- Äta flottig mat på stående fot
- Göra av med en förmögenhet på ingenting egentligen(inträde till Madame Tussaude's: 720 kr för två vuxna)

Min hjärna går fortfarande på turboväxel för att försöka bearbeta alla intryck. Får ingen riktig ordning på det.
Det var underbart. Fantastiskt. Intensivt. Roligt. Spännande. Skrämmande(Chamber Live i Madame Tussaude - varningen till folk med hjärtproblem, gravida och barn under 12, fast jag tycker 21 hade varit en bättre åldergräns, var ingen överdrift. HOLY SHIT!!)

Jag kommer eventuellt pytsa ut detta över några dagar. En sak i taget.
Här får ni en bild. Den säger mycket.



Om önskningar finns om vad i listan ni vill att jag ska utveckla så går det bra att lämna. Så får vi se.